Hmm.. Livet är ju ett mysterium.. Känner att jag bara måste skriva av alla jävla kännslor just nu.. Och ja jag sitter och gråter som fan just nu.. Asso Vingåker det skulle bli det bästa på tävlingssäsongen, det skulle ev bli debut i LA och Ludde bara gick som en klocka flera träningar i rad.. Men nu vet jag inte riktigt.. Senaste träningen va ju åt helvete och han kändes inte helt fräsch, så det blir inga högre klasser uten "bara" LC och LB samt en LB på fredagen.. Och alla kännslor som kommer fram blir ju bara fuck up.. Allt som snurrar i huvudet, hur värdelös man känner sig och alla dåliga minnen kommer fram lite extra, men vart fan tog dom bra minnena vägen då? Jag och mamma har väll bråkat en del nu och ja vad ska jag säga mammor har alltid rätt även att man vill veta bäst själv.. Jag känner mig verkligen som värsta tönten men fuck så besviken och arg jag är, det känns ju bara värdelöst! Visst folk har det sämmre än mig och jag har det jävligt bra som ens har chansen till det här men fan att det ska va så här jobbigt, att man kan ha så jävla mycket känslor för en häst (två tom) jag kan inte sluta gråta, asso jag fattar inte, jag är helt knäkt! Vingåker känns ju inte så jäkla taggande just nu men man får ta och kämpa sig igenom skiten och va glad för Emmas skull!

- ni får säga vad fan ni vill men nu ska jag bara försöka sluta att grina - Puss hej!

// Josefin